Lone och hösten

1968 är året då Lone ska börja trean, få en ny fröken och fylla nio år. Det är också året när hennes mamma ska vara långt bort i Malawi och jobba med ett biståndsprojekt. I byn utanför Funäsdalen fortsätter livet som vanligt. Lone sjunger för björnen på väg till skolan, plockar hjortron med morfar och leker med hunden Lövi. Men hon måste också lära sig att klara sig själv – hur ska det till exempel gå för henne när morfar skadar sig och hamnar på sjukhus?"Det här är en lågmäld berättelse men full av vardagsspänning: mötet med den första förälskelsen, påfrestningar i relationen till sin bästis, om att känna sig utsatt på gymnastiken, att vara osäker på sig själv och hitta tillbaka till sin styrka igen. Mycket rör sig kring årstiderna, dess skiftningar och hur det påverkar de som bor i en så pass utsatt miljö. [...] Det finns mycket värme mellan människorna i Lone då de har en förmåga att se varandra. " (Karin Karlstrand, Recension Bibliotekstjänst.)"Boken är skriven i tredje person med närvarokänsla och inlevelse i barnets upplevelser, längtan och saknad. [...] Roligt att läsa om ett barn som lever i vildmarksmiljö och dessutom med sin morfar." (Britt Jakobsson, Länstidningen Östersund)-